Offsidefällan avslöjar obarmhärtigt vilka spelare som är proffs och vilka som är amatörer i fotbollen. I princip är det likadant i politiken och Sverige har nu lyckats gillra en offsidefälla för sig själv i energi- och klimatpolitiken.

Ministrar från några EU-länder, däribland Danmark och Tyskland, bjöd in Sverige att göra en framställning till EU-kommissionen om behovet av ett bindande mål för energieffektvisering hos medlemsländerna. En inte alldeles djärv uppmaning eftersom flera kommissionärer uttalat sig för detta, men ändå nödvändig för att se till att tempot hålls uppe. Man kan säga, på fotbollsspråk, att hela backlinjen rör sig framåt, men Sverige står kvar och blir – offside – frånsprungna.

Brevskrivarna gör markeringen för att komplettera utsläppsmålet och ett mål för förnybar energi (se brevet: Letter to Barroso, Oettinger, and Hedegaard). Sverige står kvar och tuggar envist att det räcker med utsläppsmålet. Jo det gör det visst – i läroböckerna där det antas att människor och företag agerar fullständigt ekonomisk rationellt och att de har all information tillgänglig och förståelig.

Ekonomen Richard Thaler har sagt att för att den modellen skall fungera måste människor ha en analysförmåga som Einstein, minne som en stordator och viljestyrka som Gandhi. Det har ingen och det har inte den svenska regeringen heller även om man ibland kan få den uppfattningen på uttalanden som görs.

Så där står Sverige nu offside medan spelet förlyttar sig framåt.

Om tre mål för energi- och klimat

Både IEA och Ecofys har visat hur tre olika mål kompletterar varandra genom att de opererar på olika delar av ”kostnadskurvan” för åtgärder, se figuren.

Tremåls

 

 

 

  1. Utsläppsmålet behövs för att ange en ambitionsnivå som är i linje med vad situationen kräver
  2. Effektiviseringsmålet behövs för att sätta igång de processer som frigör den ekonomiskt lönsamma potential som finns
  3. Förnybarhetsmålet behövs för att locka fram teknik och aktörer som utnyttjar flera lokala resurser i smarta system