På DN-debatt kräver 6 chefer från näringslivet och facket att en energikommission bör tillsättas för att – baserat på fakta – analysera hur Sveriges framtida energisystem ska se ut. De tidigare kommissionerna gav förvisso inte några särskilt efterföljansvärda resultat, vare sig ifråga om energisystemets utformning eller ifråga om stor enighet. Båda gav ju legitimitet åt en omfattande användning av kärnkraft vars ekonomi och driftresultat inte är imponerande. Snarare konserverade de en ålderdomlig struktur i energisystemet, med stora centrala produktionsenheter som både skapar problem när det gäller försörjningssäkerhet och importberoende när det gäller bränslen. Om vi får en ny kommission av den gamla modellen och dess resultat, är vi rädda för att det blir som att driva på en sjuk häst. Man kommer inte så långt.

Men vi antar att det inte är det de 6 cheferna vill, eftersom de så starkt betonar att arbetet skall vara ”faktabaserat”. Därvidlag kan vi bara hålla med! Det finns ju helt nya fakta. Sådana som etablerats och manifesterats i verkligheten sedan de gamla kommissionerna gjorde sitt.

Först har vi energieffektivisering, där vi än så länge bara krafsat på ytan av den enorma potential som finns för att minska energianvändningen OCH samtidigt öka produktionen, produktkvaliteten och arbetsmiljön. Många företag i just de branscher som debattörerna företräder har ju också gjort pionjärgärningar genom medverkan i det så kallade PFE-programmet. Det manar till efterföljd och till ännu mera insatser, där just industrin kan visa hur man tar kommande och större steg.

International Energy Agency har i sina två senaste årsrapporter visat att effektiviseringen har mycket kvar att ge för att minska den skadliga energianvändningen och öka välståndet. Man säger nu också att effektivisering är det första bränslet och man har kartlagt hur effektivisering har extra värden för produktionen och samhället, men som ofta faller bort ur kalkylerna. Det gäller även, och inte minst, effektivisering i byggnader och lokaler som innebär att energi prioriteras för industrin istället för att slösas för mera triviala ändamål.

En förnyad och kraftfull satsning på effektivisering säkrar industrins energi men ger också ökad sysselsättning i andra branscher.

Det är också intressant att pappersbranschen i ett nyligen redovisat projekt (two-team project) i organisation CEPIs regi visat utvecklingsmöjligheter där produktkvaliteten ökar, energianvändningen minskar och man dessutom kan öka sin egen produktion av förnybara bränslen. Spännande och för oss naturligt över på nästa ämne.

Förnybara bränslen av många slag – vind, sol, biobränslen, geotermi, vågkraft etc – är på stark frammarsch i Europa och i många av fallen med stark svensk medverkan när det gäller tekniken. Flera av dessa bränslen är ännu på tidigt stadium i utvecklingen och man kan förvänta att de mycket snabbt till följd av markandens lärande kommer att bli ekonomiskt konkurrenskraftiga. Men för det behövs en förstärkt efterfrågan och volymökning (gärna inhemsk). För många andra av dem, särskilt vind, är de redan idag konkurrenskraftiga.

Ett system för 100%+ (plus står för exportmöjlighet) förnybart är fullt möjligt och dessutom ekonomiskt försvarbart. Baserat på fakta som finns nu men inte fanns förr. Så låt oss gärna ha en kommission som jobbar aktivt med detta. En kommission av det slag som faktiskt under innevarande vecka visade hur man kan skapa ett fossilfritt transportsystem. Men bevare oss för en kommission av det gamla slaget som baseras på önsketänkande om hur det var förr.

Hans Nilsson, ordförande Energieffektiviseringsföretagen (EEF)