Hur Sverige väljer att implementera Energieffektiviseringsdirektivet (EED) kommer att spela en helt avgörande roll i jakten på ”negawattimmarna”. I våras presenterade Energimyndigheten sitt förslag (artikel 7), vilket i stora delar, måste sägas, är en besvikelse. Tyvärr genomsyras förslaget av ansatsen att energieffektivisering är en uppoffring, och att syftet med implementeringen av EED är att så enkelt som möjligt göra det som EU kräver av oss. Utgångspunkten för målet borde istället rimligen vara den potential för effektivisering som finns.

Energieffektivisering är centralt för att lyckas med omställningen till ett hållbart energisystem. Det är den mest lönsamma metoden och den miljöbästa. Sverige har dessutom stor potential för omfattande, kostnadseffektiva effektiviseringar. Genom att ställa om till ett smart energisystem som tillvaratar vår unika tillgång på förnybara resurser samt utvecklar ny, bättre teknologi kan Sverige göra en betydande klimatinsats samtidigt som nya arbetstillfällen skapas.

Energieffektiviseringsdirektivets remisstid gick ut i slutet av april och flera av aktörerna i 100 % förnybart har lämnat sina synpunkter. Här följer en kort sammanfattning av våra synpunkter:

  • Det framräknade effektiviseringsbetinget är alldeles för lågt. De dryga 16 TWh/år är drygt hälften av den lönsamma potential som finns. Vidare är det olyckligt att transportsektorn exkluderats i betinget. 
  • Åtgärderna som föreslås inom offentligt sektor behöver bli mer kraftfulla. Sektorn ska ha en marknadsledande roll vad gäller såväl renoveringstakt som -djup. Incitamenten för att delta i effektiviseringsprogram behöver stärkas, framförallt för små och medelstora företag.
  • Energibolagen föreslås kunna sluta frivilliga avtal med hushåll om energieffektiviseringsåtgärder. Istället borde ett system med vita certifikat användas, och målgruppen för avtalen breddas till att omfatta även företag och föreningar.
  • Vad gäller styrmedel för fastighetssektorn krävs både skarpare energideklarationer och skarpare byggnormer (max. 50 kWh/m2). Det behövs även en bredare flora av styrmedel, exempelvis miljöanpassat ROT-avdrag och energidifferentierad fastighetsskatt.
  • Även för industrin bör ambitionen vara högre. PFE-programmet bör utvecklas, göras bindande och dessutom omfatta fler än den elintensiva industrin.

För fördjupning, läs gärna de enskilda remissvaren:
Energirådgivarna
EEF
Greenpeace
Naturskyddsföreningen
//Anna-Carin Windahl, 100 % förnybart